Varför vill vi starta lokalföreningar?

Varför vill vi starta lokalföreningar?

Inom EDS Riksförbund har vi en stark vision om att skapa lokalföreningar. Ju fler vi blir desto större gagn för medlemmarna, men hur snabbt detta sker är också en viktig faktor för att vi ska lyckas förändra vården i Sverige till att bli bättre på att ta hand om vår patientgrupp! Vår ordförande Markus Otterloo ger er tre argument kring detta!

För det första så handlar allt föreningsliv om det fysiska mötet. Sociala medier har blivit ett viktigt komplement, inte minst inom EDS-världen där många har dåligt med ork och möjligheter till fysiska möten. Det kan dock inte tävla med det fysiska mötet om vi lyckas få till det när det gäller kontakter, igenkänning, goda tips och förståelse. Detta gäller oavsett man har sin diagnos och är väl insatt i den eller man tillhör de många som är i fasen att man undrar om man kanske har EDS eller HSD. Inte minst viktigt är det att välkomna alla dem som precis fått sin diagnos och sitter fulla av frågor inför denna komplexa diagnos som visar sig på så många olika och samtidigt lika sätt.

Detta har länge efterfrågats inom förbundet, men det är först på sistone som vi verkligen lyckats komma i gång med detta på många håll runt om i landet, dessutom med kontinuitet. Till en början handlar det alltid om enklare mötesformer såsom en fikaträff eller liknande, så varför då ”krångla” till det med att skapa en lokalförening? På annan plats i tidningen visar vi att det inte ska behöva vara så svårt att bilda och vara en lokalförening. Fördelarna är att det blir tydligare med att vi måste hjälpas åt att driva de lokala frågorna och träffarna, nu finns risken att det ofta ligger på någon eldsjäl och det är inte hållbart i längden. Som lokalförening är det också lättare att få ekonomiska bidrag och hjälp med lokaler från kommun och andra organisationer. Som lokalförening är det också lättare att driva opinionsarbete. Man inspirerar varandra och hjälps åt att skriva insändare och inbjudningar till sjukvårdspolitiker. Som Riksförbund försöker vi på olika sätt påverka nationellt, men som den svenska sjukvården är organiserad måste vi samtidigt påverka lokalt inom varje landsting. Att då vara en lokalförening ger mer tyngd än att agera som enskilda individer.

Den andra anledningen till att vi behöver vara många lokalföreningar är organisatoriskt. Det är inte lätt att driva ett nationellt förbund helt på ideell basis, särskilt inte i ett land med de avstånd som Sverige har. Detta kan vi också se historiskt inom förbundet att det alltid varit stor omsättning på styrelseledamöter och ordföranden. Även om det finns mängder med kvaliteter inom våra medlemsled, så utan lokala plattformar är det svårt för den nationella styrelsen att finna och välkomna dessa resurser, och det blir lätt att alltför mycket arbete läggs direkt på styrelsen istället för att styrelsen har en funktion av att leda och fördela arbetet. Här finns stundom också felaktiga förväntningar från medlemmar som inte är medvetna om hur små resurser vi haft till vårt förfogande så här långt. En belastad styrelse blir också sämre på att ta emot hjälp och goda råd utifrån, just för att man har fullt upp med ”allt” annat. Så blir vi många lokalföreningar så blir det en win-win situation både för det lokala och det nationella arbetet, till fromma för medlemmarna!

Det tredje motivet hänger samman med resonemanget ovan. Ett förbund i vår storlek kan få ett organisationsbidrag från Socialstyrelsen, förutsatt att vi är minst tio lokalavdelningar! För vår del så handlar detta om betydande summor vilket skulle ge oss en helt annan ekonomi, där vi som förbund skulle kunna ha en till två personer anställda. Detta skulle avlasta styrelsen och säkerställa en annan kontinuitet när det gäller kommunikation på alla våra plattformar mellan förbund och medlemmar! Detta skulle sannolikt också ge oss bättre resurser kring vår tidning, KP-verksamhet samt sist men inte minst bättre stöd till alla lokalföreningar både ekonomiskt såväl som organisatoriskt.

Dessa pengar ansöker man från Socialstyrelsen varje sensommar, så nu vet ni vad vi siktar mot!

Text: Markus Otterloo.

Close